Novaja Zemlja-effekten (Gunnar D Hansson, 2023)

Ännu ett litet häfte som den närsynte lätt förväxlar med Nervösa nationer av samma författare. Fyrtiofyra sidor "osorterade noteringar", uppräknade från I till LVII, följda av några svartvita bilder på stenhällar med åtföljande frågetecken kring några fornnordiska diktrader.

Nu har jag några Gunnar D Hansson under bältet. Han söker sig här som alltid till Bohusläns klippor och fiskare, till Snorre Sturlasson, Wordsworth och obskyra 1800-talsavhandlingar i geologi. En världsmedborgare i historien inklusive nuet. Vetgirigheten är uppenbar men skrivs aldrig ut, istället kommer ett slags vemod främst. Det tycks vara permanent solnedgång. Poetiska dagboksnedkast: "Husen står kvar fastän tomma. Karlsvik (58° 32' N / 11° 15' E). [...] Musikanläggningar på sommarverandor för att hålla det förflutna på avstånd. En intighet i lyckoskepnad. [...]"

Även när han uttryckligen skriver essä blir det tvära kast såväl över genre- och språkgränser som mellan det privata och det opersonliga. Då kan man föreställa sig hur det blir i en ännu friare form. Han har nära till citat (Camus, landsarkivet, Beowulf, "Svenska stimnamn" (Nysvenska studier, vol. 40, 1960)), ibland utan källa, ofta utan kommentar. Det är väl missriktat att klaga på slapphet i det, för han behandlar sina läsefynd och -hågkomster som intrycken av hav och björnbärsbuskar och låter dem kroka arm. I kontrasten mellan den tunga historien och nuets flyktiga mödor glimrar det ofta till, här om släktforskning: "ambitionerna att utöka familjekretsen bara växer, ett slags arkivbulemi [...] Allt är mycket konkret och ändå vagt på ett sätt som barnpassning inte är."

Man kan nog läsa det mesta av Hansson som ett pågående försök till poetik. Dessa ting ska uppmärksamheten riktas mot. En rätt disparat samling ting förvisso. Man får nog inte söka sammanhang i dem utan bara ta emot dem som poesi. Hur det än är kan jag inte komma ifrån att något i stilen stöter bort mig; den utstuderade spontaniteten som jag såg i Garbo går iland kanske. För visst är det något konstruerat i att kursivera en ordförklaring i ett föregivet nedklottrat hugskott? Godtyckliga koordinatangivelser och frikostiga citat ur sina egna diktsamlingar? Jag är nog snarstucken i överkant, ogint inställd till fragmentuppräkning, men undrar också hur jag ska gå till väga för att få permanent uppehållstillstånd i GDH-land.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar