Trolldom, mord och mirakel (Bengt af Klintberg, 2021)

Bengt af Klintberg är alltid intressant. Man ska inte tro att han bara skrivit om vandringssägner, för hans främsta gärning är ju som folklorist i traditionell mening. Här är tio små uppsatser som handlar i huvudsak om muntliga sägner och berättelser i äldre tid. Det är historier om gastar, om norrländska mord och en hel lång serie sagor med Gud och sankte Per i huvudrollen. Även trollformler och ordspråk får vara med.

Det kan bli lite katalogartat när flera varianter av samma motiv ska radas upp och analysens djup motsvarar inte alltid redovisningens längd. Men en sådan här bok duger gott att läsa för stoffet. Ormbunksfrön (egentligen sporkapslar) ska ha ansetts magiska, i synnerhet de som plockats på midsommarnatten – då ormbunken blommar! Blixten siktar på troll och man kan tillverka tjuvljus av människofett (särskilt praktiska vid inbrott). Ordspråken om vintermånader som kivas med varandra är underbara (mars som önskar han kunde frysa kalven i kon).

Det mest intressanta utläses mellan raderna och kapitlen. Trollformler går ofta tillbaka på förkristna ramsor och verkar tydligen gärna utformas som små berättelser (vilket Klintberg inte kommenterar; det kanske är allmängods). Flera gånger snuddar han vid växelverkningarna mellan skriven och muntlig tradition; många folksägner härrör till exempel från moraliserande predikoexempel i kyrkan. Den sista texten handlar om en vandringssägen, närmare bestämt en tidningssägen, om ett barn som föds på en tågtoalett och landar oskadd på spåret. Den finns med i Klintbergs Glitterspray och då kunde han spåra den till Tyskland 1912. Nu har han fått upp ett äldre spår: hos läkaren och skämtaren William Osler – så känd att han har wikipediaartiklar på tjugosex språk! Det är väl förståeligt, men ändå så förunderligt, att forskning begränsas av vad den enskilde forskaren råkar stöta på. Man tycker att allt som någonsin publicerats ligger i öppen dag, men hur ska man hitta det?

Det är en underlig anmärkning i avsnittet om sankte Per-sagorna: "Exempel på en misogyn tendens i källmaterialet har här utelämnats; det finns ingen anledning att rädda dessa skämtsagor till eftervärlden." Kan en hederlig folklorist säga så! Å andra sidan avslutar han texten om väderordspråk med en vemodig släng om klimatförändringarna som jag håller med om.