Formgivningen antyder att den här boken, med undertiteln "Resor på Brittiska öarna", är en systerbok till Hem (med undertiteln "Resor i Västergötland"). Men de femtio korta texterna i Hem har i Torv blivit fem lite längre essäer plus ett efterord. Essäerna har tidigare publicerats i olika tidskrifter.
På västirländska Achill Island funderar han över torvmossarnas uppkomst och idéhistoria. Ett antal platsspecifika naturtyper som moor och fen dyker upp på hans resor och i hans lektyr. Det är variationer av kargt och blött som alla verkar gravitera mot torv: "Vem vet, torven är kanske livets högsta existensform. När allt är torv har världen blivit fullkomnad." Här och där sticker sten upp ur mosstäcket. På skotska Skye förundras han av en märklig sorts runda stenbyggnader från seklerna kring Kristi födelse. Vad var de bra för egentligen? Andersson bläddrar i böcker. Kan det vara så att man mest behövde något att göra med all sten som ändå fanns där? Bokens längsta, bästa och mest vaggande essä är en resa på Yttre Hebriderna i sällskap med två vänner, till stor del skriven som kamratlig dialog. Det är svårt att inte trollbindas av deras lågmälda småprat om uddfort och havssulor.
Torv, alltså. Det förekommer i alla fem essäerna, vilket måste ha varit lite av en lyckträff när man sökte en gemensam titel. Torven är en utmärkt symbol för den världssyn Erik Anderssons böcker förmedlar: där ligger historien synlig framför oss och växer med sin stadiga millimeter om året, allt man behöver för att komma den nära är gummistövlar.
Fastän de här texterna är tillkomna under samma år som de i Hem har de ett betydligt stillsammare tonfall. Det är som att landskapen färgar av sig (men antagligen är det beställningarna som skiljer sig). Inte lika språkligt antikverad och ironisk – kanske en effekt av att vistas i utlandet? Han är lika nyfiken som hemma men mindre mån om att se allt. Näsan sjunker djupare i böckerna, och i det nyskrivna efterordet tar han chansen att referera några av de goda essäister som han annars inte fått tillfälle att nämna. Kathleen Jamie verkar vara hans skotska motsvarighet av citaten att döma, värd att kolla upp.
Jo, visst passar den bra ihop med Hem ändå. Två sidor av Nordeuropa, två sidor av Erik Andersson. Tyvärr finns denna gången ingen karta i innerpärmen och innehållsförteckningens sidnummer är approximativa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar