Jag har läst några Dürrenmatt och de brukar vara måttligt till synnerligen allegoriska över ett filosofiskt tema, med en sorts självmedveten twist. Det är nog även den här.
Greken i fråga heter Archilochos och är underbokhållare på en löjligt stor maskinfabrik. Han håller sig för fattningens skull med en bestämd moralisk världsordning vars topp tre utgörs av den schweiziske statspresidenten, biskopen för "de reformerade presbyterianerna i de näst sista kristnas heliga kyrka" och maskinfabrikens högste chef Petit-Paysan. (Det är fullt av sådana här hysteriska små absurditeter; det är väl ironiskt att chefen heter "liten lantbo" och i samma klass är hans brorsöner Theophil och Gottlieb – etymologiskt identiska namn: roligt. Det är lite roligt.) Han är ungkarl och tämligen fattig. Allt ändrar sig när han via kontaktannons träffar den unga landsmaninnan Chloe, varefter den ena efter den andra potentaten skänker honom höga befattningar och egendom utan anledning, med början i en plötslig befordran från underbokhållare till direktör för "avdelningen för atomkanoner och förlossningstänger".
Till slut vänder allt och Archilochos får kanske lära sig att inte acceptera världen så fyrkantigt. Och att inte lita på kärleken – eller att lita på den; romanen är begåvad med två slut, varav det andra och mer upplyftande sägs vara "för läsecirklar". Det är oklart vad man behöver göra för att spela med i denna vitsiga lek, men när allt kommer omkring har man även med en avslappnad läsning rätt roligt under de 150 uppsluppna och ganska teatraliska sidorna. Behagligt omfång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar