Jag känner att jag borde motivera varför jag läser den här. Kanske är det så enkelt som att den har stiligt omslag. Men också att jag har fördomar om amerikanska författare och någon gång måste ge dem en chans. Jag har inte läst skönlittärt från USA sedan Raymond Carver för ett år sedan.
Den här volymen samlar åtta noveller från åren 1988–2013 plus två nyskrivna. Huvudpersonerna är alla någon sorts avdankad medelklass med fåfänga drömmar om framgång. En världsberömd forskare inom klinisk sexologi ser sig akterseglad av nya rön, och nu har han rest på fältarbete i djungeln för att motbevisa sin vedersakares teorier. En fyrtioårig kvinna samlar sina gamla pojkvänner till en spermadonationsfest och hennes ex från tio år sedan ser en chans att hämnas. Någons föräldrar driver sunkiga motell, en ung backpacker försöker fasta bort sin dysenteri i Sydostasien och en förlagsanställd lockas att förskingra pengar från sin chef. Det är förhållandevis långa noveller som hinner rita upp en bakgrundshistoria i lugn och ro och hoppa mellan tidsplanen fram till besvikelsen.
Premisserna inbjuder till ironiserande, men det hör jag föga av. Berättaren håller professionell distans, och om några figurer beskrivs med lite bett så är det aldrig så mycket att de slutar vara likeable. De har ju inte begått någon större synd än att tro på den amerikanska drömmen, vilket må vara naivt men i grunden är hedervärt. Så kan medkänsla se ut! Bäst är kanske titelnovellen, om en misslyckad musikvetare som köpt ett klavikord på dyr avbetalning. Hans fru, som inte heller blev klar med sin avhandling, tjänar kaffepengar på att stoppa upp möss. Så löjliga men en gång så lovande. Här står om när huvudpersonen gick på fester i Berlin, där han alltid kände sig "för renskrubbad […] för apolitisk, för bekymmerslöst amerikansk". Helt förståeligt.
Välslipad storytelling ska inte föraktas. Mest närvaro och personlighet finns dock i den berättelse ("Otämjda trädgårdar") som sätter fyra personer i förgrunden under en enda kväll. Här äskas inga sidor för exposition; det är rakt på det psykologiska spelet mellan männen och de unga tjejerna som behöver övernatta. Jag tänker, kanske felaktigt, på ett par noveller av Katherine Mansfield.
Det måste tilläggas att Niclas Nilssons översättning är lysande. Det är otacksamt att översätta från ett språk vi är så marinerade i att det tränger sig fram genom svenskan (jag menar amerikanskan, inte engelskan). "Han behandlar dig som skit, Della": inget fel, men man hör "He treats you like shit, Della". Desto mer imponerande av översättaren att hitta sådana puridiomatiska uttryck som "Hon och Clark rök ihop stup i kvarten" – ingen aning vad det står i original! (Bara en smärre plump för att "kids" som går på college kallas för "ungar". Vänligen visa mig en nittonåring "unge".)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar