Min tredje Muriel Spark. Jag ser att jag två gånger upplyst om att hennes mest kända bok är Miss Jean Brodies bästa år. Det är väl sant? Den var i alla fall hennes genombrott. Välförtjänt.
Handlingen tilldrar sig i Edinburgh på 1930-talet och Miss Brodie är lärarinna på en flickskola. Runt sig har hon samlat sex favoritelever, "the Brodie set", som åtnjuter hennes oortodoxa undervisning i livets väsentligheter. Läsaren får extrapolera undervisningens karaktär ur det att hon helst förmedlar kategoriska åsikter (" 'Who is the greatest Italian painter?' 'Leonardo da Vinci, Miss Brodie.' 'That is incorrect. The answer is Giotto, he is my favourite.' "), rapporterar viktiga intryck från sin semester och inte minst anklagar de andra lärarna för att konspirera mot henne. Hennes flickor möter livet genom Miss Brodie, och hon lever sina kärleksaffärer, sina jobbintriger och sin självrespekt genom dem.
Spark är minst lika vass och rolig här som i Memento Mori, men inte alls så elak. Porträttet av Miss Brodie är inte sympatiskt, men ömt – helst när man vet att hon ska dö ganska ung och i okunnighet om vem som "förrådde henne". Flitiga framåtblickar på mer eller mindre viktiga händelser skapar både ödesmättad spänning och (centralt!) en lättsinnig distans till hela spektaklet. Här finns inget mord på första sidan, men någon gång kommer jag ändå att tänka på boken som en sorts satirisk komediversion av Den hemliga historien. Light dark academia på flickskola?
Den är också uppbyggd som en ståuppshow, med återkommande fraser som efter ett par gånger blir komiska bara man hör dem närma sig: att flickorna ska bli "the crème de la crème", att Rose skulle komma att bli "famous for sex", och naturligtvis framför allt, att Miss Brodie det år då flickorna var tio blev varse att hon inträdde i sin "prime" ("sina bästa år" i översättningen?). Det är något mycket roligt med tanken på ens "prime" som en bestämd period med start- och slutdatum.
Hela romanen är en tajt komposition på 120 sidor och hinner varken bli manierad eller så där hysteriskt rörig som britter gärna blir. Härlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar