Den här moderna klassikern från Australien kom först i fjol på svenska, vilket är ganska märkligt. Kultbok kan man väl säga. Peter Weirs filmatisering från 1975 (Picknick at Hanging Rock) är nog mer känd än boken. Jag kan ha sett den. Det finns mycket att säga om bakgrunden, om författaren som slog igenom vid sjuttio års ålder med mera. Det kan man läsa om på Wikipedia förslagvis.
Tyvärr har jag läst romanen under pliktartade förhållanden, vilket lagt sordin på en stor del av magin och mystiken. För det är en magisk och mystisk bok. Den 14 februari 1900 ger sig ett tjugotal skolflickor i vita muslinklänningar samt ett par lärare ut på en utflykt från Appleyard College till Hanging Rock, en märklig och sevärd bergsformation. Det är en vacker sommardag. De tre äldsta flickorna strövar upp i berget och försvinner spårlöst. Även en lärare återfinns aldrig. En polisutredning vidtar, men fruktlös. Händelsen får direkta, indirekta och rent oförklarliga konsekvenser för de tidigare så välordnade människorna på Appleyard College och i resten av det lilla samhället: flykt, giftermål, dödsfall, plötsliga förmögenheter, visioner och desperata tilltag. Till och med den stränga Mrs Appleyard själv börjar tappa fattningen.
Vad som faktiskt hände på Hanging Rock får vi aldrig veta, och det förhållandet sägs ha föranlett mycken spekulation genom åren. Att det vore en sann historia får väl tas för berättargrepp, men Joan Lindsay lär även utanför boken ha underblåst funderingarna genom antydningar åt ena och andra hållet. Lite som David Lynch och hans gäckande film Mulholland Drive (som åtföljdes av en lista med ledtrådar). Men nog är man onödigt verklighetsfixerad om man absolut måste leta fram en definitiv lösning på mysteriet. Mig verkar dramats hela motor uppenbart symbolisk. Det är ett välbekant tema: ett litet samhälle som drabbas av något främmande, bortom mänskligt förstånd, och hädanefter är ingenting sig likt... Nu kommer jag av någon anledning bara på tv-serier som exempel: Silvermannen med Kjell Bergqvist, den kortlivade HBO-serien John from Cincinnati och förstås Twin Peaks. Men också Idioten eller Mästaren och Margarita? Fullt så karnevaliskt som hos Bulgakov blir det inte (men det närmar sig i det mardrömslika tolfte kapitlet!) och kanske är det mest lyckade, och spännande, med boken att författaren lyckas balansera på gränsen till det rationella hela tiden. Förvisso ramas historien in av den där polisutredningen, som om det var meningen att vi skulle lista ut deckargåtan.
Där finns också en berättarröst som några gånger bryter in med upplysningar om vad som skulle hända många år senare, som säger att något hade varit en värdefull ledtråd om de bara lagt märke till den... som talar om "mönstret som hade börjat ta form på Hanging Rock" och verkar veta mer än vad som avslöjas. Här är något av Maria Gripe.
Boken hade förtjänat en mer engagerad läsning från min sida, men även under ganska okoncentrerade omständigheter tyckte jag om den. Den svenska utgåvan belönades nyligen med priset Årets översättning och det var nog välförtjänt. Men jag undrar om det finns något i originalet som motiverar överanvändningen av ordet "faktiskt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar