Människans villkor är temat, liksom i både Tvåsam och Solange. Texten är en pastisch på kinesisk vishetslitteratur och består av mästarens korta filosofiska utsagor, kommenterade av Yao och Li, en kvinna och en man.
Mästaren intresserar sig inte för människan, utan för hennes villkor, ty villkoren är "det allmänna och viktiga". Människan själv är "det speciella och futila", en eländig varelse kringskuren av sin omgivning. Utanför henne finns det omänskliga, de godtyckliga men likväl nödvändiga ramarna; inom henne den hjälplöst fångade friheten. Mästaren ser med vördnad och bävan på det omänskliga. Han säger: "Det enda sättet att stå ut med sig själv är att betrakta sig ur den omänskliga naturens synpunkt." Läran verkar snarast som ett uttryck för uppgivenhet och en vilja att skylla ifrån sig på omständigheterna. Bara den vanmäktiga är i stånd att förstå människans villkor, påstår han, men vad blir då av det egna ansvaret?
Mästaren talar i aforismer, men också i liknelser och instruktiva anekdoter – mer än lovligt patetiskt och någon gång groteskt, som berättelsen om den primitiva stam vars tillvaro bestäms av rädslan för att lemmarna i sömnen ska frigöra sig från kroppen. Det är den ultimata fegheten: att sky det omänskliga till den grad att man misstror sin egen kropps gränser. Det är att krama ihjäl sin egen frihet. Nästa lärosats prisar matematikens trygga tvångsmässighet, till vars höjder mästaren vill nå. Inte olikt övervaktmästaren i Tvåsam. Mästaren vill spränga sig ut mot det omänskliga. Men det går ju inte att sträcka sig ur sin mänsklighet och däri ligger tragiken i hans filosofi, eller det fåfänga om man så vill.
Kommentarerna relativiserar hans yttranden. Liksom i Solange får kvinnan stå för det livsbejakande och mannen för det strängt rationella. Yao får mästaren att verka tarvlig, ömklig och löjlig; apropå att inte hysa ambition påminner hon om mästarens ämbetsmannakarriär, på tal om naturens tvångsmässighet kan hon berätta om när mästaren slog huvudet i ett träd i skogen. Hon har en mer praktisk och jordnära syn på människans utsatthet. Det är hon som antyder att något viktigt görs osynligt när människans känslor och inre liv lämnas utanför filosofin. Li håller sig saklig och mindre kritisk, då och då förringande Yaos fria associationer, men även hans källbelagda upplysningar bidrar i slutändan till att dra ner mästaren på jorden. Det gör också den berättelse om världsliga politiska intriger som löper genom kommentarerna.
Den här texten är bara drygt femtio sidor i min upplaga, men intrikat konstruerad och de många ironiska lagren nödvändiggör nog en omläsning. Kanske återfår den då det liv jag sugit ur den genom att plocka sönder innehållet så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar