Den här romanen handlar om tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj, fast egentligen gör den inte det. Den handlar om förtrycket under sovjetregimen, framför allt under Stalin, och framför allt mot konstnärer. Sjostakovitj är mest en förevändning för att filosofera om förtryckets mekanismer och psykologiska konsekvenser, en persons öde att hänga upp gestaltningen på. Det är gripande i den mån eländet är gripande och intressant i den mån ett ganska introvert resonerande förmår hålla kvar intresset, vilket det i princip gör, eftersom boken är bara 200 ganska luftiga sidor.
Jag har inte läst Julian Barnes förut, men misstänker att det här inte är en representativ ingång till hans författarskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar