Jag hade varit ute efter Cora Sandels Alberte-trilogi ett tag och så dök den upp i en bokbytarbod. Sådan tur! Det är en pocket med alla tre böckerna i Gun-Britt Sundströms översättning och jag har hittills hunnit läsa den första.
Serien handlar alltså om Alberte, en ung flicka som växer upp i en isolerad och inskränkt borgerlig miljö i en liten kuststad i Nordnorge i början av 1900-talet. I bok två och tre kommer hon att hamna i Paris och frottera sig med konstnärer och själv bli författare, tror jag. Den första boken utspelar sig emellertid helt och hållet i uppväxtstaden. Alberte är dotter till den lynnige häradshövdingen och en kylig mor. Föräldrarnas aspirationer sträcker sig inte längre än byskvallret. Det är långt norr om polcirkeln och att resa till Trondheim med
hurtigruten tar två och ett halvt dygn, då och då kommer ett fartyg från England eller Tyskland och påminner om omvärldens existens. Alberte längtar desperat någon annanstans men hennes växande panik rubbar inte den oförstående omgivningen ur fläcken. Hennes bror, Jakob, lyckas rycka sig loss genom att gå till sjöss, men en flicka ska vara i hemmet och förtvivlad ser hon sina vänner förlova sig en efter en.
Romanen är mycket! Framför allt en väldigt intensiv skildring av längtan bort. Men också en berättelse om sin tids borgerlighet, om den lilla staden långt från civilisationen, om naturen och mörkret. Någon kampskrift för kvinnosaken är det inte, även om ojämlikheten naturligtvis är ett helt centralt tema. Men figurerna är komplexa personer och inte representanter för någon idé, och i slutändan är alla offer.
Jag har förstås inte kunnat bortse från vetskapen om att det finns en fortsättning där hon faktiskt kommer iväg när jag har läst den här första boken i serien. Jag undrar hur jag hade uppfattat boken som ett avslutat helt om jag inte kände till det, eller om det slutade här. Kanske inte riktigt lika positivt? Men det känns som det är en ickefråga eftersom ju alla tre böckerna finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar