[London Fields (Martin Amis, 1989)]

När jag ser tillbaka på det senaste årets ej utlästa böcker ser jag en röd tråd: stora, myllrande romaner skrivna av ambitiösa män (Gentlemen, De vilda detektiverna och Sefarad). Börjar jag bli förslappad? Man måste ju ge sig hän... Inte omöjligt. I det här fallet ger jag upp på sidan 150 (av 470) främst på grund av otillräcklig engelska. Det är för svårt helt enkelt. Det är en konstig ursäkt, för The Information läste jag ju med utmärkt behållning och slog gärna upp vart femte ord. Kanske handlingen är rörigare här eller tittar fram bakom just de ord jag inte kan? Jag har känslan av att missa något väsentligt i varje stycke. Eller är jag bara trött på det hårdkokta, skitiga, stilistiskt överlastade, på jargonglekarna (en gång räckte)? Eller är jag bara trött, rätt och slätt? (Förvisso, just idag.) Jag hade sett fram emot att läsa den här boken, men jag orkar inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar