I julas läste jag Petrarcas kanske mest kända brev, det om bestigningen av Mont Ventoux. Det är med här, liksom sju andra brev ur Familiares och Seniles, i översättning av Lars-Håkan Svensson.
"Om resor" får inte tas för bokstavligt. Ett av breven är förvisso personliga intryck av Köln, ett annat skrivet från Frankrike men återberättar i huvudsak en skröna om Karl den store. I ett brev spekulerar han om den mytiska ön Thule. Han beskriver sin trakts geografi för vännen Boccaccio (som underlåtit att svänga förbi när han ändå var i regionen), och han minns ett strövtåg i Rom, som flyter ihop med händelser ur Livius historia. Petrarca rör sig rummet, mellan besökta och obesökta platser, men lika mycket i tiden: han sveper över sitt eget liv, och han drar med lätthet in antiken i sin samtid.
Svenskan blir nödvändigt lite pratigare än latinet. Översättarens efterord förklarar problemen och lyckas samtidigt visa Petrarcas stilistiska bredd. Mont Ventoux-brevet är högstämt religiöst, oftare är han vardaglig, rentav kåserande, han kan vara retorisk och filosofisk. Brevsamlingen redigerades noga för publicering och låter något spontant så är det resultatet av medveten bearbetning. Och lyckad sådan! Bäst syns det i sista brevet, adresserat "till eftervärlden", där Petrarca rekapitulerar sitt liv i en härlig balans mellan spelad och äkta ödmjukhet, ironiserar över sin berömmelse men ändå uppehåller sig misstänkt länge vid den. Så ville han tydligen bli hågkommen. Han är ärlig när det passar men tillrättalägger lika gärna. I båda fallen verkar det vara av respekt för läsarna mer än i jakt på någon personlig eller högre sanning, än mindre av egenkärlek.
Men det är vanskligt att tolka för mycket utifrån ett litet urval. Representativ eller inte är den här lilla volymen en trevlig introduktion till en spännande författare och människa.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar