Ett ungdomsverk av författaren till Homo faber, Stiller och den märkligt underbara Människan uppträder under holocen. Max Frisch och Friedrich Dürrenmatt är kanske de två mest kända författarna från Schweiz och det finns även tematiska likheter. Men Dürrenmatts kunskapsteoretiska deckare kan bli en smula torra och jag föredrar Frisch, som skriver med nerv och ironi om identitet, om självbedrägeri och om människor som stretar med att forma sitt öde.
Det här är något annat. En ung man flyr från sitt stundande bröllop upp i bergen, i hopp om att där lära sig leva, inte bara finnas till. "Dåd eller död" är det som gäller (det rimmar på tyska med!), allting hellre än att bli en "vanlig människa". I övernattningsbyn träffar han en ung kvinna inför vilken han beter sig ganska stöddigt med sin livsfilosofi. Hon däremot är ödmjuk och förstår sig på kärleken. Det påverkar honom något men upp på bergstoppen ska han likafullt.
Här finns början till idéer som ska tänkas mer originellt i Frisch senare verk men inte ens det intressanta efterordet övertygar mig om att boken är läsvärd för sin egen skull. Sin stil har han inte hittat än.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar