Science fiction har jag inte läst mycket, men Ballard ska väl vara en av de bästa? Om det här räknas som sci-fi: en spetälskläkare anländer till Kameruns västkust för att uppsöka bekanta inåt landet. Han blir emellertid snart varse att djungeln dit han är på väg är angripen av ett fysikaliskt fenomen som får växtlighet och djur att kristalliseras. Allt inkapslas och förtärs av prismor i en skenande takt.
Det är "grejen" med boken och visst är den lovande. Tyvärr blir det mest något konstigt pang-pang med folk som springer runt och gömmer sig för varandra och jag tappar koncentrationen. När kristalliseringens orsak och effekter undersöks närmare börjar det bli intressant. Den förklaras som upplösningen av ljus och mörker, av kontraster överhuvud, genom att tiden drar sig undan materien. Det antyds en moralisk dimension. Men den saken blir aldrig djupare utredd än i ett Kalle Anka-äventyr av Don Rosa. (Han är ju bra i och för sig.)
På svenska får man dras med en nedslående klumpig översättning. Nämner inga namn. Jag har fått min dos av ordet "likt" ("likt en ljuskrona av silver") för ett år framåt.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar