Jag gav Ballard en andra chans. Det här är inte science fiction men desto mer flippat. Huvudpersonen Ballard rör sig in i de perversa kretsarna kring reklamfilmaren Vaughan, vars yttersta sexdröm är att dö i en bilkrock med Elizabeth Taylor. Ballard själv har ett förhållande med änkan till den man han dödat i en motorvägskrasch. Det är idel sex i bil, kylarvätska som blandas med sperma, penis som sticks in i öppna sår där skärvor av vindrutan slitit loss vävnad och kött. Sexualiteten ingår förening med teknologin, med döden som den ultimata stegringen. Och de här människorna lockas lika mycket av en teoretisk fascination för "sexuella möjligheter" som av spontan upphetsning; Ballard vill ha analt samlag med Vaughan i hans bil, inte av erotisk attraktion, utan för att det vore en "stiliserad och abstrakt händelse".
Påhittigt och perverst men huvudpersonerna har ingenting med Sture Dahlströms hurtfriska hjältar att göra. Det här är snarare något för dem som läser Houellebecq bara för snusket (finns de?). Mer än handling är det geggiga redogörelser för kamraternas sexhändelser, för de egna upplevelserna och för hypotetiska fantasier. Detaljerade liknelser om "halvmetalliska mänskliga varelser från en fjärran framtid som älskade i en lövsal av krom" understryker genomgående perversionens intensitet. En postmodern saga om man så vill och orkar, men kanske roligare som tanke än som läsning.
Faethon är ett fint förlag men i det här fallet är jag inte imponerad av antalet korrfel och slarviga anglicismer som slunkit igenom. Författarens förord kan inte ha "adderats" till senare upplagor. Addition är ett räknesätt.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar