Jag kände igen den här boken på någon second hand för att Mikaela Blomqvist talat om den i podden Gästabudet och sedan skrivit om den i GP. Ungdomens bröd heter den på svenska och får väl räknas här som roman eller kortroman, på tyska är den visst en "Erzählung". Ingen "Novelle" alltså, än mindre "Bericht"... jag blir inte klok på deras genreindelningar.
Det är västtysk efterkrigstid. Walter är tjugotre år och har vuxit upp under kriget, under ständig hungersnöd. En stor del av berättelsen är hans tillbakablick på hur han stal och ljög för att få bröd för dagen. Erfarenheten har gjort honom cynisk och beräknande. Han vet priset på allt räknat i bröd; också människorna mäts i den valutan. Men när han träffar den unga flickan Hedwig blir han blixtförälskad och plötsligt blir världen som ny: han ser klart hur det kalla nyttotänkandet förminskar människan och hennes liv.
Mikaela Blomqvist tog fasta på just det, men jag reagerar på hur Walter, när han riktar blicken stint mot föremålens pris, trots allt därmed ser dem klart och tydligt. Han står i en pappershandel och ser en kortlek, pennor, vykort som han beskriver med viss intensitet. När han plockade böcker ur sin pappas hyllor och sålde för bröd, visst såg han dem inte för vad de egentligen var, men han såg dem och begrundade dem i alla fall efter någon princip. Bättre än att omge sig med saker man inte ser, en massa av utbytbara ting, tomt staffage. Är det inte så i mångas hem.
Säkert en konstig läsning av mig men så var det till hälften också tyskövning. Språket är lättläst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar