Den här lilla volymen på dryga sjuttio sidor kan läsas som en pendang till Molnen över Metapontion. Eyvind Johnson reser i Italien och Norra Schweiz och skildrar de verkliga miljöer som inspirerat både den romanen och en annan, här ännu under arbete, som inte nämns vid namn men bör vara Hans nådes tid (som jag inte läst).
Stämningen känns igen från förstnämnda romanen, till den grad att stycken säkert kunde lyftas över nästan oförändrade mellan böckerna. Johnson (inte Decorbie) återser bekantskaper från resor innan eller under kriget, återkallar halvt outsagda, kanske kända mer än tänkta minnen. Han trängs på tåg, pratar knagglig italienska med vänliga men omständliga hotellvärdar, betraktar fattiga och lekande barn i småstäders gränder. Slätter, berg och hav. Tanken rör sig fritt mellan nu, nyss och klassisk tid. I resedagboken är gamla anteckningar insprängda från resor -56 och -52 och avståndet till de åren verkar längre än till den eviga antikens eviga mänsklighet.
Här finns inte den humor han annars är kapabel till, men ett slags existentiell lätthet och en rik historiemedvetenhet som kanske saknar Molnens djup men också, vad tacknämligare är, dess tyngd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar