Jag kände igen Ulf Palmenfelts namn (på omslaget till denna bok fel(?)stavat med dt) i second hand-hyllan eftersom jag läst Vår tids folkkultur, där han agerade sidekick till Bengt af Klintberg. Här är han ensamt ansvarig för en samling roliga historier av varierande längd, proveniens och kvalitet. De flesta är vad man plägar kalla "fräckisar" men också några skämtsagor och -sägner från äldre tid har fått komma med. Gemensamma teman för alla historierna är sådant som samlag, könsorgan, kroppsöppningar, kroppsvätskor, prostitution, otrohet, lösaktighet osv. Några fnissar man åt.
En försvarlig del av vitsarna är helt obegripliga, verkligen omöjliga att identifiera poängen i. Det hör ju viss humor till att vara subtil men den går bara hem om åhöraren delar berättarens förförståelse. I sexuella spörsmål har väl de allmänna grundinställningarna förskjutits en aning sedan dessa lustigheter komponerades. Vad gäller de äldre berättelserna, långa som en boksida eller mer, är de i regel inte uppbyggda som en stregring mot ett klimax utan mera som ett kompendium av skatologiska och sexuella absurditeter. Oerhört långsökta saker händer och jag vet inte om det är en del av humorn.
Volymens kulturhistoriska värde är ringa. Samlingen är ordnad i tematiska sektioner, visserligen försedda med korta introduktioner. Men det rör sig mest av referat av det som komma skall och den lilla analys som någon gång bjuds på är grund och upprepar mest det gamla vanliga: humorn som ventil, historiernas teman speglar sociala strukturer, etc. Källhänvisningar saknas och jag förmodar att det inte heller finns någon särskild urvalsprincip. Till Palmenfelts försvar avsäger han sig i förordet alla vetenskapliga ambitioner, men då vill jag replikera att det var ju bra slappt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar