Nya författarskolan (Göran Hägg, 2004)

Jag sträckläste den här.  Det är en handbok för aspirerande romanförfattare och redan de första kapitlen slår fast att det är en exklusiv skara som är lämpad för denna syssla.  Känner man minsta tvekan bör man ägna sig åt något annat.  Det tar jag till mig men avskräcks ändå inte att plöja de därpå följande praktiska råden: mycket om dramaturgi, en del om stil.  Det är korta kapitel som vart och ett handlar om något särskilt knep eller verktyg.  Göran Hägg uttrycker sig tvärsäkert om precis allt, inte bara om det självklara allmängodset utan lika gärna – antagligen hellre – om allehanda oskick.  "Vackert språk" hör till hans hatobjekt, och han tvekar inte att citera några autentiska exempel ("fukten låg som rått kött mot pannan") och konstatera att detta är "dålig smak, dålig prosa och dålig läsarservice".  Efter de skrivtekniska kapitlen kommer ett antal om författaryrkets ekonomiska och sociala verklighet, där vissa stycken tycks inte vilja ta slut förrän Hägg raljerat färdigt om något skatteupplägg eller vad det kan vara.  Det är kul att läsa!  Och säkert lärorikt om man nu är en av de kallade.