Av Inger Alfvén hade jag inte läst något alls innan detta. Men det var på tiden!
Pratmakaren och mansgrisen Henrik bor sedan ett antal år med sin fru, dansösen Eva, på ett risigt vrak för ankar vid Guadeloupes kust. Långt från gnälliga sossesverige kan han leva enligt sin överlägsna filosofi: inte neka sig några njutningar, förföra kvinnor, skryta och skrävla utan att bli ställd till svars. Eva underkastar sig. Under två veckor får de besök av Henriks gamle vän Torsten och dennes flickvän Marianne – han en lågmäld läkare som alltid sett upp till sin levnadsglade vän, hon en ung och rastlös zoolog med trassligt förflutet.
Dramat mellan dessa fyra skildras i lika många avsnitt, ett utifrån vars och ens synvinkel. Historien ligger färdig redan från början men vecklas ut bredare med varje perspektivbyte. Ett effektivt sätt att skapa spänning och förväntan. Det är inte nya intrigvändningar som driver framåt, även om det pytsas ut små avslöjanden här och där, utan kontrasten mellan perspektiven: att få komma nära den som tidigare betraktats genom någon annan, se samma situationer med dens ögon. Och sådan språkglädje med kongenial stilistik alltefter personerna: Henriks tjatiga monolog, den förtynade Evas korthuggna dagbok, flängiga Mariannes associativa röra och Torstens raka, traditionella berättelse.
Alla fyra undviker ansvar. Henrik har sin nonchalanta livsfilosofi som höjer honom över alla hänsyn, Eva förlorar sig i hopp och tvivel. Torsten slätar över alla varningstecken tills det är för sent och Marianne är fast i nervösa flyktbeteenden. Alla är sårbara för Henriks grova manipulationer, trots att de tycker sig genomskåda honom, var och en på sitt sätt. Det handlar om blindhet inför varandra och om längtan efter frihet, om frihet som slår knut på sig själv.
Sådan psykologisk precision! Det finns inte ett leende, en tanke eller ett dåligt beslut som inte verkar glasklart förståeligt. Vilken intensitet! Det här är ett typexempel på en bok som bör läsas flera gånger, och det hoppas jag att kommer mig för att göra. Det ryms så mycket häri och jag vill säga allt, rota och nysta, och jag känner sådan frustration att inte kunna uttrycka i ord allt som boken förmådde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar