Inanna (Kristian Carlsson, 2025)

Jag läste egentligen utgåvan av sumeriska texter om Inanna som förberedelse för den här diktsamlingen. Det är alltid roligt när författare låter sig inspireras av antiken – här i vid bemärkelse, eftersom urtexterna är från 2000-talet f.Kr. Att ge nytt, modernt liv åt de gamla sagorna och myterna inte bara tillåter utan kräver att man prövar sin konstnärliga frihet. Gör man det kan det uppstå något osett tredje som berikar både språk och tanke.

Kristian Carlssons bok består av åtta diktsviter som förhåller sig till olika motiv ur Inannamytologin, som nedstigningen till underjorden, relationen till födslogudinnan och människans tillkomst. Författarens korta introduktion presenterar Inanna framför allt som världslitteraturens första våldtäktsoffer och understryker att hon tog ut en gruvlig hämnd. Tufft, men är det det mest centrala? Knappast i mytologin, som är mångsidig och motsägelsefull, och inte heller i boken vad jag kan se.

Men introduktionen pekar ändå ut de här dikternas synvinkel på Inanna, som går i linje med många moderniseringar av gamla myter (till exempel Madeline Millers grekiskinspirerade romaner, men också hos en höglitterär som Eyvind Johnson): man ingjuter psykologiskt djup i de mytologiska figurerna genom att betona eller dikta fram deras introspektiva drag, självtvivel och oro. "Att födas till gudinna / Far gud, mor gudinna / […] / Tjära hälld i knät, hudflängning och farsot / Erbjöd hon sig att dela broderns börda / eller spelade Inannas ånger detta spratt"; det talas om "vemod från dödsriket" och "vankelmod i gudahimlen". De övernaturliga scenerierna kompletteras med postfreudiansk psykologi. Kanske är det här det mest adekvata sättet vi har att överbrygga gapet till ett förgånget tänkesätt, och att närma oss en religiös domän som vi aldrig riktigt kan förstå, än mindre känna som forntidens människor. Ändå blir resultatet alltid lite otillfredsställande, hur skickligt metoden än följs. Man önskar att det fanns något mer, något annat att få tag i.

Poeten blandar nutid, dåtid, evighet, sanning, myt och fiktion med allvarligt uppsåt men räds inte kaxiga nyord som "mångfaldigandeinväntandet" eller "utochinfingerborg". Några fraser ur populärkulturen får också plats. Det är pigg stilistik, även om den slinter ibland på vändningar som "endera annan", "att ge berättelsen" eller "sällsporda gånger", som det väl inte heter. Ibland blir det bara för kryptiskt, och det hör nog samman med diktsamlingens drag av fanfiction. Sviter och många enskilda dikter inleds med utdrag ur originaltexterna (i författarens egen översättning från engelska). Dessa, samt åtskilliga anspelningar och citat i själva dikterna, kommenteras och förklaras ganska noga i ett appendix. Där finns också en förteckning över viktiga namn och begrepp. Allt ger en känsla av osjälvständighet, som att diktläsningen förutsätter att man har regelhäftet memorerat eller tillgängligt. En viss förväntan på förkunskap går inte att komma runt, men när det slår över i rebuslösning tappar åtminstone jag tålamodet och börjar tänka att poeten kunde tuggat sin research några varv till.

Bäst är därför de dikter som verkligen står på egna ben. Det är de koncentrerade dikterna som inte parafraserar exakta myter utan höjer sig mot historiska allmänheter eller ibland ren aforistik. Det gäller särskilt sviten "Enheduanna" (den första författare vi känner till namnet, en prästinna som skrev hymner till Inanna). "Vem skriver en dikt / utan att sälja in ett språk, / vem, vem, vem / Vem liknar sig vid en rot / utan att ha besett marken ovanför" börjar en dikt, som slutar: "Vem skulle leta efter Inanna / som inte jag, Inanna, redan pekat ut". Här får Inanna behålla sin fjärran makt och värdighet och sitt självförtroende.

Sammantaget ett kul försök som tyvärr inte når så långt utanför den privata fascinationens fålla. Lite snålt är det också att inte kännas vid Warrings och Kantolas översättningar! Carlsson gör vid behov sina egna, från engelska som sagt. Några gånger blir det bara konstigt. "He is a good seed of a dog" kan väl inte bli "Han är ett gott frö i fråga om hund" (vad betyder det?).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar