Maria Wine skrev mycket. Jag har tidigare läst en lite överspänd diktsamling och, tja, den här lilla volymen såg så ofarlig ut att prova på. Den är inte helt lättklassificerad. Till större delen handlar det om reseintryck från Paris, Bern, Oran, Alger, Biskra, Marrakech, Island, Färöarna, Warszawa, Hangzhou och kinesiska muren, men inte om själva resandet, inte om personen som berättar och ytterst lite om platserna i något större perspektiv – betoningen ligger på intryck. Ytterligare några avsnitt är prosalyriska miniatyrer utan särskilt tema.
Det är 100 % estetik; stillastående, långa uppräkningar av människotyper, gator, hus, frukter, djur, drycker osv, med tillhörande adjektiv och liknelser. Ja, det är vackert, kanske? Ett sådant skrivsätt ställer höga krav på varje formulering, varför jag blir lite perplex att de så ofta är konventionellt poetiska eller näst intill: kaffe "svart som en brygd av natt" och araber "lika mumier som lämnat sina gravar", allt på en bädd av rosor, stjärnor och månsilver. Vad ska jag göra med det här? Bättre är en handfull berättande avsnitt: små scener om en irrvandring i souken eller algeriska skoputsares affärsmetoder. Subjektet blir då ett "vi" som strängt taget kunde vara en grupp kroppslösa rymdvarelser, men som väl syftar på författaren plus åtminstone Artur Lundkvist.
Märkligast är kapitlet om Kvinnan: "Hon älskar trappstegar som varken har början eller slut: hon är inte olik en myra där hon far upp och ner på stegen eller en brandman som söker en eld att släcka. Hon skriker av förtjusning när hon äter glass och gråter när hon dricker champagne." (Vad är detta för väsen!) Det följs av en underligt klinisk studie av solbadande kvinnor som vore voyeuristisk om en man hade skrivit den, och sedan en högtidlig uppmaning att öppna sig för "vardagens poetiska överraskningar" så som att äta ett kokt ägg på tvären eller hitta en skrumpen potatis i köksskåpet. Hon måste vara ironisk? Man tänker på Sonja Åkesson. Men resterande hundra sidor är så noga renskrapade från humor att jag tvivlar.
En ganska trevlig bagatell, detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar