En bok jag som antikhågad länge gått och sneglat på men som jag av en tillfällighet kommit att läsa först nu. Den uppges vara mycket älskad. Huvudpersonen är alltså Kirke, hon som i Odysséen förvandlar Odysseus besättning till grisar och på vars ö männen uppehåller sig i ett år under antydningsvis inte helt kyska former. Hon förekommer också i andra, delvis motstridiga, berättelser men alltid som någon form av trollkvinna.
Romanen börjar i hennes barndom. Som dotter till Helios, solen, växer hon upp bland några av de mäktigaste gudarna – dock inte de allra mäktigaste. Helios är ättling till titanerna, en gång världens härskare, men efter kriget mot Zeus och hans olympier reducerade till bittert revanschlystna föredettingar. Fadern tar ut sin grämelse inte minst på Kirke, det obetydligaste och odugligaste av hans barn, av gudarna i allmänhet sedd som en ful och ovärdig smånymf med pinsamt klena krafter. Från sin försmådda position ser hon med oförfalskad blick på det maffialiknande maktspelet gudarna emellan och hon kämpar med kluvet hjärta för att finna sin plats i en värld som inte vill ha henne. Hon trampar snett och blir förvisad till ön Aiaje. Ensamheten ger henne ro att experimentera med de potenta örter som växer på ön, och hon upptäcker och växer in i sina häxkrafter. Isoleringen är relativ, för snart följer en rad utflykter och besök av några av den grekiska mytologins mest välkända gestalter, till fromma för Kirkes personliga utveckling. Den mångkunnige Daidalos bön om hjälp stärker självförtroendet, hon lär sig stå rakryggad mot skälmen Hermes. Till sist anländer Odysseus och hon får med honom sonen Telegonos, vilket blir början på ett händelseförlopp som slutligen ska frigöra henne.
Man läser snabbt de nästan fyrahundra sidorna. Den som öser ur den grekiska mytologin behöver aldrig riskera att uttömma sin källa; den ena fantastiska episoden avlöser den andra och Miller syr skickligt ihop dem till en medryckande helhet. Den unga, naiva Kirke är en spännande bekantskap. Premissen är kraftfull i sig och den ger romanen en skjuts som räcker ungefär en tredjedel in. Sedan börjar jag undra: när ska det hända något mer än att hända saker? Först ännu en bit senare ska berättandet lugna sig och ge tid åt reflektion. Vid det laget har Kirke tyvärr blivit en platt figur. Hon inrättas i en välbekant dramaturgi: den hunsade flickan som blir till stark kvinna via en serie yttre motgångar som aldrig på allvar hotar hennes spirande tro på sig själv, utan stärker henne gentemot en förtryckande omvärld. Ett längre avsnitt skildrar hennes plågsamma moderskärlek så schematiskt att man förmodligen kan bläddra fram femtio sidor utan att ha gått miste om något man inte redan kände till.
Förutsägbarhet står nu inte i motsättning till stor litteratur, vilket de antika sagorna inte minst är bevis på. Men ytlighet gör det. Trots ambitionerna att göra Kirke till huvudpersonen i sin egen berättelse får hon aldrig det psykologiska djup hon förtjänar. Hennes inre utveckling skildras genom uppräkning av mer eller mindre allmängiltiga insikter, explicit utsagda och sällan mer komplexa än att de kan formuleras i ett par entydiga meningar: "Den varelse [Telemachos] mest påminde mig om, insåg jag, var mitt lejon. De hade samma rakryggade värdighet, samma stadiga blick, med ett humoristiskt djup." Inte ens Odysseus lögnaktighet får synas mellan raderna, utan förklaras av sonen efter hans frånfälle.
Kirke blir här till gudinnan som inte vill vara gudomlig. Jag ställer mig frågande till nödvändigheten av att pressa ner gudarna på jorden i hopp om att därmed komma närmare människan. Humanism finns det väl tillräckligt av i det grekiska arvet som det är! Det är just genom kontrasten till gudarna som människan hos exempelvis Homeros blir fullt ut människa. I gudarna speglas människans alla egenskaper i renad eller stegrad form. Att reducera det gudomliga till våra torftiga vardagsproportioner berövar sagan dess andliga höjder, men gör den varken mer gripande eller realistisk.
Att boken ändå är förvånande läsvärd beror på stoffet. Den ska snart bli tv-serie enligt omslaget och den blir säkert spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar