Martin Amis kan förmodligen alla ord i engelska språket och verkar överväga vartenda ett innan han präntar ner en färdig mening. Inte för inte heter en av hans essäsamlingar The War Against Cliché. Nu råkar de ord han väljer ofta vara de allra enklaste vulgariteterna, men också aggressiva utfall i franska låneadjektiv. Och människornas ömsesidiga förakt, deras äckliga laster, skiten och bakfyllorna är uppskruvade till karikatyr.
Allt det där är mer definierat i The Information, en senare Amis som jag läste för ett år sedan. Det skulle till en mogen man för att våga överdriva för mycket. När han skrev den här var han blott 29 och huvudpersonerna är 21: Terry, enkel grabb, adoptivbror till Gregory, en odräglig snobb. De två delar lägenhet. Terry har ett simpelt jobb och får inte till det med tjejerna, Gregory tjänar multum på att slappa på ett galleri och ägnar kvällarna åt bisexuella orgier. De turas om att berätta. Omsider ska sanningar spricka fram bakom Gregorys skryt och det visar sig att Terry inte är så hopplös som han tror.
Handlingen är enkel som en Bertbok, men likheten slutar tyvärr inte där. Snälle Terry, när han fått svära av sig, ägnar sidor åt ordinära samlagsfantasier och tonårsmässig oro inför att bjuda ut en söt vikarie. Konflikten mellan honom och Gregory handlar minst till hälften om vem som fått ligga med någon tjej. Ett så provocerande banalt ämne får inte fastna i linjär prydlighet, det behöver hård behandling, vilda associationer och återvändsgränder. Men sådant uteblir, och det räcker inte med incest och roliga liknelser för att hotta upp anrättningen.
Jag är nog orättvis som läser författarskapet baklänges. Men jag kan ju inget annat när jag råkade börja med hans sista bra roman.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar