Den stumme profeten (Joseph Roth, 1929)

Jag hade tidigare av Joseph Roth läst Radetzkymarschen, som jag tyckte mycket om för skildringen av den döende österrikisk-ungerska dubbelmonarkin som något i grund och botten löjligt.  Den stumme profeten utspelar sig före och efter första världskriget.  Huvudpersonen är den revolutionäre Friedrich Kargan, en ung man av otydlig nationalitet och klasstillhörighet, som genom åren går från brinnande radikal till desillusionerad.  Hans historia är lite för schematisk för att riktigt gripa tag i mig och som personlighet är han rätt tunt skriven.  Men hans runtresande på kontinenten ger tillfälle att desto mer inkännande beskriva de personer som omger honom, och när det är som bäst är det med härlig ironi.  Krigsutbrottet ger tillfälle till flera fantastiska formuleringar av människornas ynklighet.  Hela boken ger också en bild av ett Europa befolkat av européer som delar ett europeiskt öde, fick jag för mig att tycka ibland.