Av Hjalmar Bergman har jag tidigare läst Chefen fru Ingeborg, vilken jag tyckte om, men detta hans mest kända verk gillade jag mera. Jag har inte sett tv-serien men jag förstår att berättelsen gör sig i den formen också, farsartad som den är. Men i skriven form får man också det snitsigt ironiska språket mellan replikerna.
Bortsett från den långa puttrande inledningen som ger ett litet panorama över livet i den mellanstora mellansvenska staden Wadköping, dess historia och kulturella institutioner med föreningen Jesu krubba i spetsen, utspelar sig handlingen under en dag, den 6 juni 1913. Den föraktade värdshusägaren Markurells son riskerar att bli kuggad i studentexamen, och ännu mer än hans öde står på spel när ekonomiskt fulspel och andra hemligheter uppdagas och ruskar om stadens societet. Men det är inte bara komedi, för ett tyngre religiöst stråk löper halvt dolt genom hela boken. Herr Markurell blir ibland till en nästan demonisk figur. Det är något vemodigt i att den gamla stadens traditioner kastas omkull året innan världskriget skulle göra detsamma med allt som var tryggt och beständigt, även om det säkert är en övertolkning att läsa in det som en avsedd symbolik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar