För några år sedan var jag angelägen om att inte tappa min franska, men den ambitionen har gått på sparlåga ett tag nu. Jag tänkte få igång det igen och började med denna bok, som nog är den första roman jag läst på franska sedan 2015. I bokhandeln upptäckte jag att den är kurslitteratur på den första universitetsterminen franska. Den är lagom lättläst för en lite ringrostig, men utan att på något sätt vara förenklad. Den finns översatt till svenska som Underkastelsens sötma, och har också filmatiserats.
Romanen handlar om en ung belgisk kvinna, författaren, som tar anställning på ett japanskt företag. Från en position som någon slags assistent åt en mellanchef sjunker hon steg för steg i graderna som en konsekvens av hennes oförmåga att följa de lika stränga som obegripliga etikettsreglerna. Hon slutar som bespottad toalettstäderska och ser därifrån på sina hunsade överordnade med medömkan. Det börjar som en ganska grund satir, typ Jonas Karlsson skriver Kafkapastisch. Lyckligtvis stannar det inte där, och när kritiken av den auktoritära samhällsordningen hittar fastare rötter kommer också den subtila humorn mer till sin rätt. Men karikatyr är det, om än elegant och njutbart formulerad, för visst finns väl i det verkliga Japan några fler nyanser än så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar