Jag har följt Sandra Beijers blogg i flera år, läst hennes två första böcker och nu även den tredje. De tidigare böckerna var kärlekshistorier som inte intresserade mig särskilt. Den första (Det handlar om dig) är ett par hundra sidor fluffigt tonårstrånande med lite cigg och öl som sexig krydda, den andra (Allt som blir kvar) är ungefär samma fast riktningslös och lite knark också.
Mellan oss handlar om tolvåriga Minna som börjar sjuan. Hon brottas med att finna sin plats i vänkretsens dynamik, står och balanserar mellan barn och tonåring. Det är fantasier om kärlek också men det blir aldrig så viktigt. Det är med viss förvåning jag måste konstatera att jag tyckte om boken! Kanske för att den inte är en ungdomsbok som hennes tidigare. Den lanseras förstås som ungdomsbok eftersom den handlar om en tolvåring, men perspektivet är vuxet. Det är perspektivet hos en trettiofemåring som ägnat de senaste tjugo åren åt att drömma om de första femton, och som skriver ur sig sin idealiserade minnesbild av högstadiet.
Berättelsen utspelar sig på nittiotalet och varje sida är fylld av tidsmarkörer. Det är frisyrer, godis, mat, musik, smink... sådant som karaktäriserar en nittiotalsuppväxt långt senare i minnet, men som inte var de detaljer man tänkte mest på där och då. Jag kan inte läsa boken som något annat än en romantiserad fantasi, och i det sammanhanget är det bara helt följdriktigt att berättelsen avslutas med vad jag tolkar som en drömsekvens där huvudpersonen får leva ut sin tonårslängtan efter sex, alkohol och mobbarnas respekt. I alla andra sammanhang hade jag himlat med ögonen, men den här boken lyckas skapa en sandpapprad liten drömvärld där allt det där funnit sitt hem, och det är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar