Ska man uttrycka sig värdigt om den här boken fordras egentligen djup eftertanke och mod. Att skramla ihop lite husbehovspatos för ett inlägg i bloggflödet blir bara olustigt. Det rör sig alltså om en modern klassiker, får man väl säga, om folkmordets historia och idéhistoria. Men något får jag nu skriva.
Joseph Conrads Mörkrets hjärta har inte bara gett boken dess titel – Kurtz replik "Exterminate all the brutes" i Lindqvists översättning – utan löper som undertext från början till slut. I korta stycken, som en artikelserie i Expressen, berättas om kolonialmakternas metoder i framför allt Afrika. Det vill säga deras fasansfulla raseri, övergrepp, våld och ja, utrotning av "all the brutes". Åskådliga exempel saknas inte, hämtade från tidningar, brev och rapporter, där de skyldiga oftare med stolthet än skam berättar om sina dåd. Conrad och ett par till är de enda mot strömmen i ett sent 1800-tal som gått ner sig i tanken på herrefolkens plikt att segra. Det är skickligt gestaltat och effektivt utportionerat. Parallellt gör Lindqvist en resa på skumpiga bussar genom Västafrika. Det är också en del av gestaltningen, som bara alldeles på slutet spelar på övertid.
Bladvändarkvaliteterna går inte ut över författarens huvudteser, som framgår med retorisk tydlighet. Rasismen växer fram som en rationalisering av de erövringar och utrotningskrig man redan var i full gång med. Den idén är kanske allmänt bekant (nu åtminstone, jag vet inte hur det var 1992?), men med Lindqvists exempel blir den pinsamt uppenbar och konkret. De rasistiska teorierna växer fram i samma takt och tempo som kanonbåtarna, automatvapnen och dumdumkulorna. Lagom till att européerna har tekniken att döda tusentals människor utan motstånd så har de funnit ut att det är naturens gång att de starka måste utrota de svaga. Sjukdomar gör också sitt till. Några gånger tänker jag på Jared Diamonds "guns, germs and steel" – hans förklaring till européernas världserövring – men att Lindqvist tillägger den etiska dimensionen: det faktiska våldet är alltid någons val. Det lömska är hur lätt det var att intala sig att folkmordet var ren vetenskap. Darwin kom lägligt med sin annars helt legitima teori. Adam Smith och nu Marx hade lagt fram sina ekonomiska lagar. Hur logisk måste inte rasismen ha framstått?
Den inramande tesen är att nazisternas senare folkmord inte var ett unikum, utan en logisk fortsättning på en praktik som andra europeiska makter redan gjort till standardförfarande.
Man vill säga "skrämmande aktuell". Men det skrämmande är att boken är inaktuell. För det som sker i Gaza verkar inte behöva någon intellektuell bortförklaring. Ingenting behöver väl det längre. Nu härskar bara den rena dumheten. Eller ondskan? Alla ord låter fel, de stammar från en tid när ord betydde något.
Om imperialstaternas instinkt att expandera säger Lindqvist: "Ett stagnerande territorium ansågs lika onormalt och illavarslande som idag en stagnerande BNP." Där är en öppning till en annan bok, om klimatet.
Där slutar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar