Jag gillade Lappalainens Världens första medborgare, som handlar om den athenska demokratin, men också en hel del om hur maffiasamhällen fungerar. Så drogs jag till hans gamla bästsäljare.
Boken beskriver den sicilianska maffian, eller Cosa Nostra. Inledningen om 80-talets maffiakrig och rättegångar kunde ha kortats och även på andra ställen blir det väl mycket uppräkning. Man undrar hur långt de specifikt sicilianska omständigheterna kan förklara maffians uppkomst, för motsvarigheter finns ju på fastlandet? Och mycket har säkert hänt på trettio år.
Med dessa förbehåll är det en tillgänglig och pedagogisk introduktion till Siciliens maffia i synnerhet och, mest intressant, till det slags samhälle som den är en integrerad del av. Maffian kan inte existera utan ett samhälle som accepterar deras makt och drar nytta av deras tjänster (främst beskydd – alltså verkligt beskydd). Inte alls olikt hur medborgare underordnar sig statsmakten, med den skillnaden att statsmakten här är uppdelad på privata aktörer som ständigt måste vårda ryktet om sitt våldskapital. Klart att det blir mer instabilt. Men det rör sig alltså bara sekundärt om en organisation, i första hand om en kultur.
På vissa sätt kan jag gilla den. Inte laglösheten och nävrätten, men det verkar så naturligt att låta det sociala livet regleras av personliga relationer och tacksamhetsskuld. Inte betala grannen 200 kr för flyttkartonger. Om det i förlängningen innebär att som nervösa tonåringar vara uppmärksam på andras minsta min för att "förstå innebörden i de till synes mest obetydliga tecken, att i ett konstant tolkningsarbete avvinna dem deras mening" så känns det ändå som att det är så människan borde göra. Bra eller dåligt (det blir ju uppenbart dåligt), men det är så mänskligt, att låta förnuftet på gå högvarv dygnet runt...
Mafiosis rykte hör samman med ett slags övermänniskoideal som, på förkastliga grunder men ändock, kan få någon att uttala sig så här (med vördnad!) om en som mördades ung: "Han dog inte utled på eller otillfredsställd av livet. Han dog fylld av liv." Det är väl en rikedom? Jag försöker se det positiva!
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar