Alexis / Le Coup de Grâce (Marguerite Yourcenar, 1929/1939)

Två tidiga romaner i en bok. Alexis är debuten och redan här finns drag av Hadrianus minnen: ett brev från en ung man till kvinnan han lämnat, i vilket han förklarar hur han kämpat förgäves mot sina naturliga böjelser. En modestare huvudperson än kejsaren, men väl så stoisk, och 24-åriga Yourcenar låter honom tala nästan enbart i eviga sentenser: "vi tror oss obefläckade så länge vi föraktar det vi inte önskar", "det är inte orimligare att förneka det förflutna än att pantsätta framtiden". Det här är alltså en personlig bekännelse: man undrar om mänskan överhuvudtaget levt i denna värld, eller om det faktiskt går att förhålla sig så abstrakt till sitt liv. Några metaforer är fina. Musik ska vara tystnad som rinner över brädden: ja, Arvo Pärt skulle funka som soundtrack. Den tilltalade heter Monique – som Augustinus mor! Alexis sökte kanske en mamma mer än en fästmö. Men till sist framför allt friheten att leva (inte dö!) i fred med sitt väsen.

Mera död i Le Coup de Grâce, i princip ett kammarspel i krigsmiljö (ryska inbördeskriget) och ett psykologiskt drama mellan en älskande flicka och en avvisande yngling, som ändå utnyttjar hennes svaghet. Trogen sin självkommenterande vana inleder Yourcenar med ett förord som tycks påbjuda en ganska rättfram läsning, och vare sig jag läser med eller mot henne blir jag osäker på om jag missar tyngden i det hela. Det slutna rummet är okaraktäristiskt för författaren.

Yourcenar intar konsekvent det manliga perspektivet i sina romaner. "Inget är mer hemlighetsfullt än den kvinnliga existensen" heter det i förordet till Alexis; i noterna till Hadrianus mer krasst att "kvinnornas liv är för begränsat". Oavsett är det en spännande hållning och väl raka motsatsen till de antaganden som får dagens författare att skriva autofiktion. Vad som går att skriva bestäms inte av de egna upplevelserna utan av kulturens gemensamma erfarenhetsbank. Även fantasin måste bottna i det allmänna!

Risken är att böckerna blir smått spöklika. Först de mognare romanerna väger upp det ordentligt.

(Återpublicerat från Instagram.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar