Årtalet gäller urvalsvolymen; novellerna är alla från 80-talet. Jag har läst lite Maupassant förut, bland annat den ganska trevliga romanen med den enastående tomma titeln Ett liv. "Fettpärlan", som gett namn åt den här samlingen, är väl hans mest kända verk och omfattar här 56 sidor. Kul att ha läst. Jag hade inte förstått att den var så enkel till handlingen, och inte heller att titelfiguren är så tyst och mest föremål för de övrigas prat och hyckleri.
Men resten av novellerna är i en annan klass! De är korta, max ett tiotal sidor, men rymmer ändå lika mycket. De kan heta "Hemgiften", "Växthuset" eller "En duell" och börjar som små impressioner: ett par skisserade karaktärsporträtt och en miljöbeskrivning, sedan mynnar det ut i en sorglig eller bara dråplig anekdot om människor som bedrar varandra, lurar sig själva, förtvivlar eller hämnas på grund av pengar, sex eller olyckliga äktenskap. Berättaren svävar lite ovanför med en mild ironi som dämpar känslan av sedelärande fabel. Elegant är det, allt som allt! Själva "Fettpärlan" är också allt det där, bara utdraget så långt att man lärt sig saken redan halvvägs.
Det utspelar sig ofta på landsorten. Minns jag rätt att det liknar Alphonse Daudets Brev från min kvarn? Förströelse om man vill, men det är smakrika karameller.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar