Tredje boken, 1900–1925. Arbetarnas kamp har vuxit från individuella aktioner till partipolitik. Man förbereder sig för och genomlever en storstrejk, och hur ska Emelie ställa sig i konflikten, som ju tack vare sin flit blivit föreståndarinna på tvålfabriken? Det rivs och byggs, det blir krig och nödår, men hur man än oroar sig blir allting ändå liksom bättre med tiden. Man får bilar, film och radio och uppväxtårens fattigdom verkar så fjärran.
Jag försöker förstå vad böckerna vill vara, för jag tror att de lyckas bra med det. Berättelsen om strejken, som upptar en stor del av den här volymen, är ett stycke levande populärhistoria jämförbar med, säg, Magnus Västerbros bok om svälten för några år sedan. Kanske mindre noga med teknikaliteterna, även om det diskuteras en del taktiska överväganden och annat. Böckerna saknar dramaturgi förutom den som bjuds av tidens gång, och det är väl på sitt sätt realistiskt. Man styrs av tiden mer än vad man formar den.
Men det är otroligt vad det blaskar av snusförnuft! Ingen tänker någonsin en radikalare, vassare eller elakare tanke än "å ena sidan... fast å andra sidan...". Om någon är strejkivrare blir han upprörd när strejken utlyses stadgevidrigt (och får rätt), Augusts fru är inte minsta svartsjuk på hans gamla älskarinna; den enda som dras till fel sällskap blir slummens pålitligaste person. Emelies chef är ovanligt human och förstående för arbetarnas krav, och hon själv kan inte helt välja sida. Varför? Här finns ju chansen att illustrera epokens huvudkonflikt? Besväras Fogelström av att störa verkligheten med sin fiktion, är han, liksom den unge kommunisten Gunnar, "rädd för att verka dum och påträngande"? Den stora, våldsamma historien löper självgående i bakgrunden.
Kvinnlig rösträtt nämns med ett (1) ord på sidan 240. Kvinnornas solidaritet och framåtanda handlar om omsorg, och Emelie som vid det här laget tagit hand om oräkneliga brorsbarn och väninnor är omsorgen personifierad. Men det är ändå märkligt. Boken slutar med att alla försonas utan att egentligen ha varit osams.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar