Andra boken. Har jag missat att det här är ungdomsböcker? Kommer allt på provet? August Palm, Katarinahissen, rusdrycksmonopol, spårvagnslinjer, tågordningen i 1890 års första maj-demonstration... Mot denna kuliss av realia utspelar sig en fiktiv berättelse om några människor. Nu är förstås även människornas förändrade vanor och tänkesätt en viktig kunskap om historien, och för att inte detta ska verka obskyrt får vi klart och tydligt veta vad Emelie, August, Johan, Olof, Bärta och de andra "tyckte" och "tänkte" för yrvakna tankar om allt från rösträtt och solidaritet till reformkorsetter och velocipeder. Se bild 2 och räck upp handen om du känner igen konstverket Olof beskriver.
I första boken kom Henning från ingenstans och Stockholm låg öppet inför hans blåa ögon. Andra generationen lever i föräldrarnas skugga, i en stad som redan är deras. Fogelström leker med ett dockskåp och berättar små historier om figurerna. Det fina med det är att det är ganska gulligt. Berättelsen är trygg och beskedlig. Kärleksmöten och dilemman på jobbet. Allt stök och krångel rätas ut av tiden som käckt tuffar på, och när allt kommer omkring är mänskorna med på tåget och sneglar nyfiket framåt på hus som ska byggas, föreningar som ska bildas, löften som ska infrias...
Hennings barn har gått olika vägar. August blev ju adopterad av en direktör och får nu ärva firman; han är lite av en klassförrädare. Yngsta barnet Olof har målartalang och flyttar in i ett konstnärskollektiv. Han är den första som reser sig ur arbetarklassens andliga dy; materiellt är läget ungefär som förr, men tidsandan drar med sig mod och frihet. Mest huvudperson är Emelie. Hon får ta hand om syskonen när modern dör, och liksom sin far i första boken är hon rakt igenom hederlig. Hon är offervillig och tacksam mot överheten. Ska det här bli ett tema? Palm och Branting och pappdockorna till fiktiva fackledare ser till det där med framsteget, vi vardagsmänniskor gör bäst i att bara leva...
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar