Flykt till våren (Annalisa Forssberger, 1949)

En författarinna som glömts fullständigt bort och jag hittade boken till hälften osprättad.  I den mån någon läser henne, tolkar jag min research, är det romanerna om Stjärnsunds bruk, men det här något annat och jag hittade den till hälften osprättad.

Boken är drygt hundra sidor och rymmer sjutton noveller:

  • Symposion
  • Modern och barnet
  • Tantolos
  • Liesel
  • Flykt till våren
  • Att leva utan fruktan
  • Alla helgons dag
  • Ansikte av sten
  • Rollen
  • Kväll på pensionat
  • Möte
  • Barnen och fackelblomstret
  • Lek i vattenytan
  • Agneta speglar sig
  • Interiör från maskinrum
  • Eldsland
  • Resa till tyst stad

Huvudpersonerna är kvinnor.  Moderskap är ett återkommande tema, liksom den omedelbara efterkrigsmiljön.  Utsatta existenser på nedre botten, till exempel judar, eller i interneringsläger.  Kvävd längtan och omöjlig kärlek.  Forssberger borde inte ha något emot att jag uttrycker mig diffust för hon jobbar inte själv med konkretion.  Språket är lyriskt, färger kastade på duken utan hjälpstreck och konturer.  Pronomen slåss om att syfta på något.  I de flesta novellerna skönjer man motivet bakom utrop och natursymbolik och bäst är de som uttryckligen bearbetar kriget ("Att leva utan fruktan" har dateringen "Maj 1946"), om så bara för det starka ämnet.  Ibland skär sig det drömska dimspråket med övertydliga symboler (kistor = död), ibland måste symbolerna hamras fram gång på gång och i den allmänna obegripligheten blir dessa ännu desto mera kryptiska, rena chiffret: vad betyder hattarna med körsbär och korten i solfjäder mellan först "hennes" och sedan "mina" bröst i "Agneta speglar sig"?

Vissa noveller, särskilt mot slutet, angränsar till prosalyrik och kanske är det så de ska läsas?  Jag försöker några gånger men finner texterna stillastående.  Och inte heller prosalyrik bör väl luta sig så mycket mot gåtlösning av typen "läs vidare så kommer du att förstå att huvudpersonen är död/fiktiv/identisk med den tilltalade".  Om det inte vore sjutton korta texter utan en enda lång, som fick chans att sjunka in i sina hemligheter, då kan jag tänka mig att det fungerat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar