Det här har varit min lunchläsning ett tag, och den passar bra att svälja i små tuggor. Jonas Ellerström vill uppmärksamma diktsamlingar och författarskap som den gängse litteraturhistorien brukar förbigå när nittonhundratalet summeras. Det är ju en fin ambition. Han täcker in åren 1902 till 1998, med viss övervikt för 50- och 60-talen. Det behöver han ju inte motivera med något annat än personlig smak och naturligtvis blir urvalet godtyckligt – särskilt som de bortglömda i varje generation alltid är fler än de som blir klassiker. Ofta rör det sig om poeter som kanske bara publicerade en eller två samlingar och vissa gånger dog, flera gånger bara tystnade.
Varje diktare får en presentation på någon sida och sedan citeras en dikt. Sjuttio stycken blir det sammanlagt, varav några man faktiskt känner igen: Mirjam Tuominen, Barbro Lindgren, Folke Dahlberg (mer känd för sin prosa), en opublicerad ungdomsdikt av Majken Johansson, en barnbok av Werner Aspenström, några till och kanske ännu fler om man är insatt. Men mest är det nog doldisar. Jag är ännu gröngöling som poesiläsare och är tacksam för vimlet av titlar och namn, någonting sätter sig nog i bakhuvudet. Linda Hedendahl är med, med en dikt ur debuten Sökfält – själv ramlade jag i höstas över hennes Fallfärds och den påverkade mig mycket. Av de mig okända ska jag komma ihåg Ella Hillbäck, Gustaf Adolf Lysholm, Bertil Pettersson... En bok att återkomma till för att friska upp minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar