Varför köpte jag den här boken, kan man undra, jag tror jag såg den fladdra förbi på franska bokkonton på Instagram. Det är en klassisk reseskildring av Frankrikes meste ökenbefarare och innehåller berättelser från hans resor i Sahara under 1920- och -30-talen.
Eller ska man säga berättelser, det rör sig snarare om intryck som bara fläckvis binds ihop till episoder. Den fragmentariska stilen påminner mig om Sylvain Tesson, som beskriver tillvaron i sin sibiriska stuga genom ett lappverk av mer eller mindre poetiska iakttagelser. Några gånger finner också Monod på anledning att formulera sig lyriskt, och jag undrar om det är ett särskilt franskt sätt att skriva reseskildring eller bara en släktskap mellan dessa två. Monod gör det hur som helst bättre, utan det pretentiösa anslaget och med viss humor. Sökandet efter ökenlivets lockelse och mening finns där parallellt med en blandning av dagbok, vetenskapliga utläggningar och lite historia, och det blir aldrig övermåttan tungt. Det räcker att själva utgångspunkten för hans skildring – öknen som ett hav, kamelen ett skepp, etc – bär på både anspråk och kliché. Att han hoppar rätt friskt mellan olika resor utan att tydligt markera det lättar faktiskt också upp, samtidigt som det bidrar till en passande sandblindhet i läsningen.
Det som saknas är framför allt människorna. Monod är naturvetare och beskriver bergarter, sandformationer, växter och djur (de få som finns) med intresse och nödig noggrannhet, även kosten och utrustningen, men vilka de andra är i karavanen, vilka de möter på vägen, det får vi aldrig veta mer än ytligt. Det närmaste han kommer är kulturhistoriska redogörelser, inklusive etymologi och citat från antika och tidigmoderna resenärer. En del sägs om gamla fornfynd och slutsatser att dra av dem. Det avgjorda intresset för naturen i första hand gör att man överhuvudtaget inte tänker på att han ju reser i vad som ännu är franska kolonier – en mer politiskt tillvänd reseskildrare (Göran Schildt...) hade säkert haft massor att säga i det ämnet.
Allt som allt läsvärd. Han förmedlar sin fascination. En svensk översättning utgavs med titeln Mehari på förlaget Thalassa år 1993.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar