Fint fynd i en bokbod, en ursprungligen arabiskspråkig roman utgiven på Tranan 2017. Författaren är libysk tuareg och detta är en av två av hans böcker som finns på svenska.
Jag läser den som en sorts Den gamle och havet i öknen. Ukhayyad driver runt i Sahara med sin sällsynt vackra kamel med ovanligt täckning, en skäck. Någon tvingar kamelen att para sig med ett sto och därefter blir den sjuk och förlorar sin färg. Otuktens synd ska botas med tålamod, lidande och påtvingad galenskap. Ukhayyad uthärdar öknens prövningar i par med sin kamel, tills han förleds av sitt högmod att pantsätta djuret för egen vinning. Då hjälper inte längre någon motståndskraft och ingen kan betvinga sitt öde.
Det svirrar av mytiskt färgat språk, stiliserat och allegoriskt, och några lyriska naturbeskrivningar finns knappast. Det närmaste är väl Ukhayyads hallucinationer när allt börjat gå utför. Sensmoralerna är ganska tydligt utskrivna, symboliken ständigt närvarande, även om rätt många teman täcks in i allt detta: åtrå, stolthet, skam, värdighet, lojalitet, frihet, vilja. Inte oävet, men inte heller min favoritgenre och ingen bok jag lär minnas länge. Författarens fotnoter ger upplysningar om viss tuaregisk mytologi och sådant, men bara fläckvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar