Jag kom till sidan 144. Jag litar på att det inte kan vara en dålig bok men jag tror inte att den är för mig, i alla fall inte nu. De första åttio sidorna eller så är ett enda myller av namn och förteckningen i början upptar bara en bråkdel; om man tycker det är snårigt att hålla koll på figurerna hos Tolstoj så är det ändå ingenting mot det här. Det är förstås författarens avsikt, och vartefter stadgar det sig till en kollektivroman där själva poängen säkert är att man inte kommer människorna nära inpå livet som hos de gamla ryssarna. Eller tvärtom nära inpå i särskilda enskildheter på ett sätt som skymmer deras verkliga person. Korta kapitel kastar en in i kvalfulla händelser där man liksom redan förutsätts känna figurerna – eller bara ta det för vad det är, ja det kräver väl ett tålamod och intresse jag inte lyckas uppamma. De viktiga historiska skeenden som skildras försiggår nästan helt onämnda i bakgrunden, tills det plötsligt visst har varit krig ett tag och Zjivago dras in som soldat. Effektfullt på sitt vis men också förvirrande.
Längre fram blir säkert vissa religiösa och filosofiska teman intressant behandlade, det gissar jag. Motivationen att fortsätta sänktes något av upplysningen på Wikipedia att den enda svenska översättningen (av Sven Vallmark) på sin tid möttes av kritik för missförstånd och förvanskningar. Jag vågar nog lova att någon gång ta mig an boken igen i det fall den föräras en nyöversättning. Det ska finnas en reviderad översättning men jag vet inte hur mycket den skiljer sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar