Av Hemingway har jag tidigare läst En fest för livet, som jag tyckte om, och Och solen har sin gång, som jag inte tyckte om. På second hand i Uppsala hittade jag en hel rad med fina utgåvor av Hemingway på Bonniers från åttiotalet och ville köpa en för omslaget trots min skepsis mot honom.
Liksom Och solen har sin gång är Den gamle och havet macho så det räcker och blir över till ett helt bibliotek, men det gör kanske inte lika mycket här eftersom berättelsen är mera fabel än realism. Lite berörd blev jag väl, men de djupaste sanningarna om livet gick mig nog förbi. Jag uppfattar boken som den av de Hemingway jag läst som bäst använder sig av hans kända isbergsteknik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar