Jag hade inte köpt den här pocketen för tio kronor om jag inte just läst Detaljerna, för omslaget ser ut som en ungdomsbok om mobbning från 2007. Riktigt gräsligt.
Men romanen mellan pärmarna är bättre. Mia och Maria var en gång nära vänner, men gled isär. Tjugo år senare ser Mia i tidningen att vännen dött. Det lär ha varit en olyckshändelse, men hon lär känna en polis som baserat på ett osäkert vittnesmål utreder saken som misstänkt mord. Mia får anledning att dra sig till minnes deras ungdomligt intensiva förhållande under några år i skiftet åttio-/nittiotal. De bands samman av en delad varseblivning av världen, uttryckt i fotografi och i gemensamma litterära referenser. De tågluffade i Europa, de levde för dagen. Receptet är nästintill identiskt med det i Detaljerna, men här får trådarna löpa ut längre, vilket var precis vad jag önskade i den boken. Till och med en liten deckargåta får plats. Fick jag önska mig en bok skulle den låna strukturen från den här men huvudpersonen Niki från Detaljerna, som är vassare tecknad och en mer intressant personlighet.
Det finns ett något tillgjort drag som jag tror syns tydligare här än i den senare boken, eller kanske är det mängdläsningen som får det att träda fram. Mia och Maria beskrivs som naiva ungdomar, stoltserande med bildning de inte ägde, höga på sin idealistiska tro på livets löften, en fas som kunskap och erfarenhet obevekligen skulle leda dem ur. Vem är inte sådan i tjugoårsåldern. Men går det att vara så oförstörd och blåögd och samtidigt ägna sig åt fotografi med det gemensamma, outtalade målet att "fånga en oborstad sorts verklighet, en avskalad värld, robust och skör på samma gång" och utan att behöva yppa ett knyst vara överens om att det målet endast kan uppnås med en bild "utan färger och blixt ... svartvit och tagen i befintligt ljus"? Det är visserligen den äldre Mias formulering, men ständiga reminiscenser av det här slaget får det bohemiska ungdomslivet att framstå som grundat i en mogen filosofisk hållning. Det slår någon gång över även i andra figurer, som när den vuxna Mia hjälper sin motvilliga och knappt skrivkunniga son med svenskläxan; han börjar plötsligt tala baklängesspråket, hon frågar om det är enkelt och han säger: "Ganska enkelt. Orden försvinner och blir hemliga. De betyder ingenting." Nja, en medioker mellanstadieelev gör inte självmant den semiotiska analysen. Allt detta påminner mig om Siri Hustvedt, vars romaner är sprängfyllda av brådmogna odågor osannolikt kapabla till slutledningar om typ konstens epistemologi – här är det bara en anstrykning, men något litet irriterar det mig.
Kanske lite tamare än Detaljerna, men kan ändå rekommenderas åt den som vill ha mer av samma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar