Det här är den femte novellsamlingen jag läser av W. Somerset Maugham och jag undrar hur många fler det kan finnas på svenska. Liksom de flesta är det här ett hopkok på berättelser ur olika originalsamlingar; i tur och ordning heter de "En utpost", "Brevet", "Den mänskliga svagheten", "Jane", "Vredens käril", "Boksäcken" och "Bakom ridån". De första två läste jag för inte alltför länge sedan i Trollträdet och har inte läst om den här gången.
Det är lätt att blanda ihop de här novellerna när man läst dem i en följd för de är bara något olika blandningar av samma ingredienser. Ett anonymt jag äter middag på herrklubben eller någon kosmopolitisk restaurang, där han kommer i samspråk med någon gammal bekant, som nyss har fått veta något omtumlande. Denne återberättar hela bakgrundshistorien, som utspelar sig i eller har någon lösare anknytning till de ostindiska kolonierna, och vars bärande element är en otrohetsaffär med en mer eller mindre pikant knorr på slutet. I "Vredens käril" är det en missionärshustru som dras till en straffånge, i "Boksäcken" ett triangeldrama mellan återberättaren och två väldigt kära syskon. Själva köttet i historierna är att prudentliga societetskonventioner ställs på ända och tillåts göra det utan att författaren dömer någon. Möjligen kan han unna sig ett diskret hånleende när det går illa med de alltför träiga.
Det är raka noveller med början, mitten och slut, välformulerade men utan litterär finess. Författaren är mycket glad i att ordentligt presentera sina figurer, deras utseende och karaktär, och verkar belåten när han lyckas skruva till slutet snitsigt. Subtil och raffinerad undertext hittar man inte här, vilket Maugham också driver med i titelnovellen, där ramhandlingen är ett middagssamtal mellan författarens alter ego och en i vitterheten upphöjd novellist. Men stämning finns det, en gemytlig trygghet i den världsvane brittens småcyniska förhållande till händelserna. När det är som tråkigast finns det tyvärr inte så mycket mer att bry sig om. Jag tror att en viss mättnad börjar inträda i min Maughamläsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar