I tonåren var jag trogen medlem på ett forum om lingvistik. Sammanhållningen vilade till stor del på ett gemensamt språkfilosofiskt perspektiv och bibeln var Metaphors we live by (1980) av George Lakoff och Mark Johnson. Där argumenterar de båda filosoferna för att vi förstår världen genom ”kognitiva metaforer”: vi konceptualiserar tid som rörelse, problem som pussel. I Philosophy in the flesh (1999) visar samma författarpar hur vårt begreppsliggörande av världen är grundat i den kroppsliga erfarenheten och hur sådant som tas för objektiva fakta om verkligheten är mänskliga tolkningar som hänger oförytterligt samman med vår biologiska konstitution. Det var länge sedan jag läste de böckerna nu, men de har satt en bestående prägel på min ontologisk-epistemologiska grundsyn, om uttrycket tillåts.
Den här boken formulerar i princip det jag burit med mig sedan dess, men är skriven av en fysiker och intar följaktligen ett mer naturvetenskapligt perspektiv. I korthet: Världen är reellt existerande och allt som finns är materien. Medvetandet har uppkommit genom evolution och är ett rent fysikaliskt fenomen; en själ skild från en kropp är otänkbar. Universum styrs inte av naturlagar och där finns ingen fritt flytande matematik; universum bara är, och vi konstruerar modeller för att förstå det. Kopplingen mellan världen själv och vetenskapliga abstraktioner går alltid via ett biologiskt förstånd. En dator, oavsett hur avancerad, kan aldrig bli medveten och matematiken fångar inte allt.
Sidorna är få, knappt tvåhundra, men ämnet är ofantligt. För att göra något lyckat av de förutsättningarna krävs en skicklig förmåga att konkretisera, ringa in det väsentliga och aldrig tappa tråden. Boken ger sken av tydlig disposition med åtta polemiskt rubriksatta kapitel – ”Levande varelser är inte maskiner”, ”Universum är inte matematik” – men gör alltför lite för att avgränsa argumenten från varandra. Författaren bemödar sig att vara personlig men de anekdotiska utvikningarna distraherar mer än illustrerar. Vissa avgörande tankesteg skyndas hastigt förbi. Tyvärr syns det oslipade även i språket, en ganska hackig prosa med smärre språkfel här och där.
Mycket kretsar kring att vederlägga olika populära men vilseledande idéer, där felet i många fall är en sammanblandning av modell och verklighet. Det blir en del tragglande av de klassiska tankeexperimenten. Jag förstår vad han argumenterar emot, där är detaljerna klara nog, men det alternativ han presenterar blir aldrig så mycket mer än en övergripande filosofisk inställning: det finns ingen sannare verklighet bortom den vi upplever som biologiska varelser, är kontentan. Det köper jag! Men det gjorde jag redan innan. Den här lite pratiga essän ger dessvärre ingen fastare grund åt min världsbild. Då fick jag nog läsa om böckerna nämnda i första stycket eller kanske ta mig an något av alla verk från den här bokens generösa lästipslista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar