Jag tyckte mycket om Boussole, den drömlika romanen om österland och västerland i varandra omslingrande förening. Här är en tidigare bok av författaren där han i koncisare form, ca 160 storstilta sidor, behandlar samma tema. Titeln betyder ungefär "Berätta för dem om strider, kungar och elefanter".
Michelangelo blir 1506 inbjuden av sultanen i Konstantinopel att projektera bygget av en bro över Gyllene hornet. (Detta hände på riktigt och efterordet reder generöst ut flera detaljerade överensstämmelser mellan fiktionen och verkligheten.) Den store konstnären reser dit och lockas av sin nyfikenhet allt längre in i den osmanska metropolens dolska skönhet, dess tigande konstskatter, dess poesi och extatiska nöjesliv. Han tjusas av en androgyn danserska som i trolska mellankapitel får ge röst åt det obestämbara, det förföriska och hotfulla i Orienten; Michelangelos ledsagare, poeten Mesihi, ser svartsjukt på.
Öst och väst binds samman av ömsesidig kärlek och nyfikenhet, hålls isär av makt och språkförbistring; däremellan finns ett fruktbart dunkel och romanen är som bäst när den uppehåller sig där. I övrigt lider den något av att stryka alltför tätt inpå historiska fakta. Poetiska avsnitt kontrasteras plötsligt mot en tydligt nutida röst som redovisar år och datum och Michelangelo slits brutalt loss ur sina drömmerier genom epitetet "sedermera målargeni" och en saklig redogörelse för hans kommande bedrifter. Boussole är mer helgjuten och jämförelsen är väl inte orättvis.
Orättvis och oförskämd mot läsaren är däremot den franska förlagskulturens helt bisarra smaklöshet: inlagan är satt i Times New Roman, tolv punkter med tätt radavstånd. Det gäller åtminstone pocketupplagan med ISBN 978-2-330-01506-0. Actes Sud bemödar sig tack och lov att ge böckerna aptitliga omslag, men att tvingas läsa en seriös roman med den typografin är som att boka bord på michelinrestaurang och upptäcka att den är inredd som en Ikea-bespisning. Skandal, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar