Bruce Chatwin är väl mest känd för sina reseskildringar och av dem har jag läst I Patagonien. Den var bra men mot slutet kände jag mig mätt för att han tog sig själv på så stort allvar.
Det här är en kortroman som var något av det sista han skrev. Den utspelar sig i det kommunistiska Tjeckoslovakien, dit berättaren beger sig för att skaffa material till en artikel om kejsar Rudolf II. Han kommer i kontakt med den enigmatiske Kaspar Utz, porslinssamlare och ägare till ett stort antal värdefulla rokokofiguriner. Det är inte helt lätt att vakta en sådan samling från den totalitära statens intressen och Utz vecklar in sig i dunkla förehavanden. Konstintresset är en flykt undan den repressiva politiken, en jakt på något väsentligare. Men samlandet blir också lömskt, en avgudadyrkan. Porslinsfigurerna förvandlas lätt något verkligare än livet och lockar en att leva i en lögn.
Suggestivt beskrivna commedia dell'arte-figuriner är nog så demoniska i rätt belysning och det hela görs än mer faustiskt av utvikningar om porslinets alkemiska rötter. Men det blir aldrig så stämningsfullt som jag misstänker är avsikten, därtill är berättelsen för kort och i detta komprimerade format får den en anstrykning av skröna över sig. Dialogen är också styltig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar