Jag tyckte så mycket om Den larmande hopens dal, och kunde inte låta bli att köpa den här boken av samma författare när jag såg den på Myrorna.
Gyllene Gåsen är namnet på den restaurang där allt utspelar sig. Folke Persson dinerar där med en handfull andra stamgäster och tillfälliga besökare, till exempel Myra, Albrekt och Lucinda. De konverserar flitigt, men om vad är inte meningsfullt att säga. Varje enskild replik sticker nämligen iväg åt ett oväntat håll genom någon originell association eller förvånande val av synonym. När Folke är på väg att tuppa av på grund av koagulerad magsaft omhändertas han av bordskamrater som raskt byter ämne till statistiska felmarginaler vid telefonundersökningar, och deltar själv utan vidare i samtalet. En kort anmärkning om hans vana att lägga patiens blir till en utläggning om ödet och grekisk mytologi, varpå någon brister ut i sång. Det är inte okomplicerat att hålla personerna isär, eftersom alla formulerar sig lika kokett arkaiserande, typ: "Ett sådant arrangemang har även jag kraft att tillstädja".
Innerfliken menar att huvudpersonen är "långsamt på väg mot undergången", men jag vet inte jag. Om det finns någon handling är det knappast den som var drivkraften till att få boken skriven, snarare ett trängande behov att få sätta alla de glosor på pränt som virvlade runt inne i författarens huvud till ingens glädje. Kanske till något mera glädje i tryckt form faktiskt. Boken är kort och likheterna till trots med den sämsta bok jag någonsin läst (The Hills av Matias Faldbakken) så är det övergripande intrycket att Erik Andersson haft roligt när han skrev, och lite av den känslan smittar av sig.
Kapitelrubrikerna på sjöfartstema kanske bildar något meningsfullt helt när man sätter ihop dem, så jag vill prova det:
Alla personer måste bege sig ombord, eftersom fartyget skall avgå. Jag behöver hjälp. Jag har brand ombord och för farlig last. Håll väl undan för mig. Upphör med det ni håller på med (eller verkar ha för avsikt att göra) och ge akt på mina signaler. Stoppa farten ögonblickligen. Föregående signalgrupp skall tydas i nekande form.
Banans riktning är ändrad. Jag behöver lots. Mitt fartyg är fritt från smitta, och jag begär rätt till fri samfärdsel med land. Jag har lots ombord. Jag lastar eller lossar eller transporterar farligt gods. Jag önskar upprätta förbindelse med er. Håll undan för mig. Jag håller på med partrålning. Min maskin går back. Ni stävar mot fara.
Jag ändrar min kurs styrbord här. Man överbord. Jag har en dykare nere. Håll väl undan och gå med sakta fart. Jag draggar. Jag behöver läkarhjälp.
Jag ändrar min kurs babord här. Håll undan för mig. Jag manövrerar med svårighet. Mitt fartyg har stoppat och gör icke fart genom vattnet. Jag är havererad. Sätt er i förbindelse med mig. Jag behöver en bogserbåt. Föregående signalgrupp skall tydas i jakande form.
Tja, helt spännande blev det ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar