Händelser ur den omedelbara overkligheten (Max Blecher, 1936)

Ett slumpfynd.  Man kan säkert disputera på denna korta roman, men att resumera den är svårt.  Den yttre handlingen består i att en namnlös ung man driver runt i en – förmodar jag rumänsk (författaren var rumän) – småstad och förnimmer sin omgivning.  Han lider av ett alldeles för direkt förhållande till tingen och materien, vilket gör perceptionen grumlig och förståelsen smärtsam.  Det är med stor möda och ångest han tar in sin omvärld, urskiljer dött från levande, verkligt från overkligt.  Vill man säga mera får man brodera vidare därifrån, vilket också Herta Müller gör i sitt efterord.  Jag stannar vid konstaterandet att det var intressant och bitvis underhållande läsning, vars behållning ligger till stor del på det filosofiska planet.  För att verkligen uppskatta boken bör man nog uppbåda större entusiasm för till exempel fenomenologiska frågor än jag orkade just vid tillfället.