Styr din plog över de dödas ben (Olga Tokarczuk, 2009)

Det ville sig så att jag också läste nobelpristagaren till slut.

Huvudpersonen i den här romanen är Janina Duszejko, en äldre kvinna som bor i en otillgänglig och namnlös by nära Polens tjeckiska gräns.  Hon försörjer sig på att om vintern se till traktens tomma hus, och ägnar i övrigt sin tid åt att patrullera naturomgivningarna, ställa horoskop och tillsammans med en yngre vän översätta mystikern William Blake.  När flera egendomliga dödsfall inträffar ser hon till att engagera sig i utredningen, för att uppmärksamma folk på sin egen "lilla Teori": att det är djuren som hämnas på de mordiska människorna.

Att det handlar om en excentriker är tydligt nog från första sidan – se bara Egenheten att skriva viktiga substantiv med versal (lånat av Blakes 1700-talsengelska?).  Hennes Teorier och mindre betraktelser kommer uppenbarligen från någon som har en unik blick på tillvaron, och ner på kommateringsnivå är hon visst en knasig figur.  Allt det gör mig länge enerverad, för visst är det roligt och det är smart också bakom de lustiga formuleringarna, men kunde det bara inte få vara mindre tillgjort.  Jag tänker att allt i den här boken hänger på om man gillar huvudpersonen eller inte, och jag gillar henne inte.

Men... jag vande mig!  Det jag läste som krampaktig humor i början blev sedan till bara ett udda och lite påfrestande rättshaveristiskt sätt att se världen, och därefter till ett slags sorglig verklighet.  Genom ren tjurskallighet lyckas texten tvinga mig att ta huvudpersonen på allvar och känna empati med henne, så egen hon må vara.  Och då blir jag lyhörd också för hennes idéer, kanske inte allt om kosmologiska korrespondenser, men väl om djurens rättigheter och människans förmätna inställning till sin plats i naturen.  Tja, astrologin har ju sin plats i det stora hela också faktiskt.  Det måste vara en väldigt självsäker text som klarar av att stå på sig så effektivt.

I de sista kapitlen kommer upplösningen som i en klassisk pusseldeckare, vilket väl är tillfredsställande på sitt vis, men skär sig förbryllande mot resten av boken.  Sammanfattningsvis en oväntad läsupplevelse, och jag vet inte om jag vågar läsa mera Tokarczuk utan att veta närmare vad jag ger mig in på.