Förstagångsläsare av denna författare, och jag möter honom i en samlingspocket från 2002. Den rymmer tre kortromaner som mycket väl kunde ha skrivits som en triptyk. Man läser var och en på en kväll. De är skrivna i korta, bestämda stycken och skildrar tidens lopp genom veckodagar och månader som blir åratal – så långt de ytliga likheterna.
Trädgården är minst lik de andra två, och nog den som döljer störst djup trots sin korthet (117 sidor). Linnæus, dvs Carl von Linné, sköter sin botaniska forsknings- och föreläsningsverksamhet i Uppsala; hans trädgårdsmästare sköter trädgården. Linnæus statuerar fakta: artnamn, systematik, han beställer och tar emot växter från studenter och från utlandet, att antingen inrangera i ordningen eller avfärda som falsarier. Det finns inga mellanlägen, allt har en plats. Och ingenting kan tillkomma som inte redan finns. Men verkligheten tränger sig på, med sina hybrider, mutationer och människornas lekfulla beteenden som inte kan förstås – när drängarna drar fram killekorten ser Linnæus bara växtmotivet bakom blompottan. Emellanåt arbetar han med att anlägga en stengärdsgård mot grannens getter, och om kvällarna ropar han på sina kor med namn som klingar växtlikt. Där skymtar en oundviklig poesi i honom. Trädgårdsmästaren är annars representanten för common sense och mänsklighet, och spelar cittra.
Syskonen utspelar sig i Lund i ett obestämt förr (före metersystemet men efter J.L. Austins talaktsteori). En ung man tar över sin fars apotek och anställer sina nio syskon som biträden. Nio hattifnattar som han undervisar i yrket och läxar upp när de inte följer förordningarna. De ställer nyfikna frågor, men till hans förtret bara om alkoholhaltiga apoteksvaror. Likväl gratulerar han dem alla på namnsdagarna. Men de är för självständiga, sticker långt bort och startar eget för att sälja kvacksalvardroppar – han hämtar hem dem igen. Skolar om sig till jurist och föredrar för syskonen hypotetiska rättsfall, som uppenbart saknar bäring på hans eget liv. Syskonen säger: "Det låter som om du var i en grav." Han sätter dem ett efter ett i fängelse för varumärkesbrott. Man ser att temat liknar Trädgården – det strikta och välordnade mot det obändiga livet – och det ännu tydligare, ännu följdriktigare. Det är på nyansernas och den fina grumlighetens bekostnad, men kan bli desto mer lysande i enskilda formuleringar (se citat!).
Cirkulation handlar om en bank. En ung man, igen, får anställning som assistent. Bankens väsen och verklighet spelas ut för honom: ett kvinnligt biträde lär honom om kunder och kassahantering, överordnade berättar kafkaklingande parabler om pengarnas natur, valvkamrern samlar böcker i sitt grottliknande valv, det är tal om en personalfest och ständigt ansätts ledningen av bankinspektörer. Direktörerna åker med jämna mellanrum i fängelse. Av de tre romanerna har denna minst handling; titeln kan syfta på det klaustrofobiska kontorsmaskineriet lika väl som penningcirkulationen. Gestaltningen av bägge är barnsligt konkret. Visserligen görs mystifierande utsagor om lån och krediter, men det talas ännu mer om mynt, sedlar, hålkort och färgband. Ekonomin framstår som ett monopolspel ("jag sålde Buicken, fick en Dodge och tvåtusen kronor, sålde Dodgen, fick tre traktorer och en telefon"), man tänker på lättläst för vuxna ("Direktören: – Ni får ansvar för nycklarna till banken. Tappa dem inte.") och ibland på Lina Ekdahl:
Lånekamrern sade till kunderna:
– Ni sparar för mycket och ni lånar för litet. Om ni inte snabbt gör slut på era pengar kommer jag att dränka in dem i en stinkande svavellösning, så att de blir värdelösa.
Liksom i Syskonen leks med juridiska fraser.
I alla tre kompositionerna skär det sig när plumpa, låga och godtyckliga företeelser ska pressas in i en stram och korrekt begrepps- och språkform. Och de dissonanserna blir faktiskt inte bara kul som koncept, utan både tankemässigt och estetiskt verkningsfulla. Och komiska! Fast lite håg för det konceptuella bör man nog ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar