Det här är en liten volym som utgavs av Rönnells antikvariat lagom till herrar Claes Hylingers och Magnus Hedlunds sextioårsdagar. Den innehåller tre essäer av vardera Erik Andersson, Jan Erik Vold (på norska) och Torsten Ekbom, samt på slutet några tidigare opublicerade snuttar av jubilarerna följt av en ambitiös bibliografi. Någon ansvarig redaktör lyckas jag inte identifiera, kanske Pekka Särkiniemi på Rönnells.
Mitt intresse för boken ligger helt och hållet i att Erik Andersson medverkar, fast kanske någon bråkdel också för Hylingers skull. Jag har ju läst hans Ett långt farväl nyligen. Jag vågade inte dra några slutsatser utifrån ett verk, men att döma av Erik Anderssons beskrivning var den boken visst representativ. Eftersom de alla är det. Andersson ägnar rätt många stycken åt Ett långt farväl i sin mer eller mindre kronologiska genomgång av författarskapet, vilket tycks bestå av böcker som alla är en säregen blandning hugskott i spridda genrer (Andersson uttrycker det mer exakt och rättvist än så). Man behöver inte gilla Hylinger för att uppskatta Anderssons personliga och nyfikna essä, som kanske bara saknar det där måttet av lågmäld ironi som han annars är så bra på – det här är ju också en sorts vänbok.
Jan Erik Volds text är mer renodlat biografisk och i slutändan nog mest givande för de som var med när det begav sig, eller som önskar att de varit det. De unga Hylingers och Hedlunds upptåg i och vid sidan av litteraturen framstår som rätt så studentikosa. Mer välvilligt inställda läsare kanske hellre talar om dada, fluxus, oulipo och patafysik, och det säkert med rätta. Ekboms essä om Magnus Hedlund gör mig snarare sugen på att återbesöka Raymond Roussel än på att läsa hans arvtagare, som jag blir mätt på redan i citat.
Jag hade nog älskat Magnus Hedlunds formexperiment och ordvitsande gåtor som tjugoåring. Det finns något sorgligt och anemiskt med fullvuxna män som fortfarande ger sig hän åt det där. Hylinger å andra sidan vill jag hitta mer av; hans egensinne verkar mindre konstruktion och mer personlighet och stil. I välmåttade doser åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar